Tankar kring Psaltaren – del 13

Ps 3:5
Jag ropar högt till HERREN …

Någon sa att församlingen antingen kan ha kyrkogårdens tystnad eller BB-avdelningens skrik. Jag föredrar det senare. Jag vill vara med och ”föda” liv för människor och platser.

Det finns de som säger att Gud inte är döv, och att man därför inte behöver skrika. Nej, han är inte döv, men han är inte heller rädd för höga rop. Jesus själv ropade medan han var här på jorden.

Hebr 5:7
Medan han levde här i köttet, ropade han högt under tårar när han bad …

Hade Gud tyckt så illa om höga rop så hade han väl knappast uppmanat Jeremia att ropa, eller hur?

Jer 33:2-3
2  Så säger HERREN, han som utför sitt verk, HERREN som formar och verkställer det, HERREN är hans namn:
Ropa till mig, så vill jag svara dig och låta dig höra om stora och ofattbara ting som du inte känner till.

Låt oss alltså be med höga rop när den helige Ande leder oss att göra det. De enda som får problem med det är de religiösa andarna.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar