Den 9 februari 1709 vaknade en femårig pojke av att hela huset stod i brand. Enda vägen att ta sig ut var genom fönstret på andra våningen. Folk nere på gården upptäckte honom, och man började söka efter en stege, men eftersom det var ont om tid ställde sig en man mot väggen, och en annan man klättrade upp på hans axlar. Precis innan taket störtade in lyckades man få tag på den lille pojken.
Resten av familjen hade redan hunnit sätta sig i säkerhet. När pojkens pappa upptäckte att hans son saknades, hade han rusat tillbaka in i huset men inte lyckats ta sig upp till övervåningen där pojken sov. Nere i hallen böjde pappan knä och överlämnade sin son i Herrens händer. Det är inte svårt att förstå vilken glädje det sedan blev, när man kom bärande på pojken och han fick återförenas med familjen.
Den pojke, som detta handlar om, var John Wesley. Han växte upp till att bli en stor väckelsepredikant, och han använde sin barndomsupplevelse som en bild på att människors själar behöver ryckas ur elden innan världen går under.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar