Will Purvis, en 21-årig bonde, hade dömts till döden för att ha skjutit en man. Den 7 febrauri 1894 skulle han hängas. 3000 personer hade samlats. Där fanns också metodistpastor W.S. Sibley som hade besökt Will i fängelset och lett honom till frälsning. Under månaderna före hängningen hade man samlats varje onsdagskväll i metodistkyrkan och bett för Will. Först var det bara en handfull som samlades, men så småningom var kyrkan packad av folk som bad.
När snaran knöts om Wills hals bad pastor Sibley högt. Falluckan öppnades, och repet sträcktes, men helt mirakulöst gled Will ur snaran. Han föll till marken, fortfarande vid liv. Man sköt upp avrättningen, och slutligen blev Will benådad.
Will gifte sig med dottern till en baptistpastor, och de fick 11 barn. Varje söndag gick Will och hans fru till kyrkan, där de tackade Gud för att han hade räddat hans liv. När Will var 47 år bekände en man på sin dödsbädd att det var han som hade skjutit, och Will fick upprättelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar